ikeasverigerunt

Efter en Ikea-fri gårdag i Umeå (björkarnas stad) så styrde vi ivrigt kosan mot Haparanda! Först lämnade vi av Mats vid hans arbete, fyllde på bensin och sedan åkte vi upp till Toyota för att byta ut en trasig framlampa. På servicemannens fråga om han kunde få nycklarna, svarade Christina att de sitter i bilen - tillsammans med en tant (Brittmarie alltså - och nej, hon tar inte illa vid sig när man kallar henne tant). Han såg lite paff ut, men tog sedan med sig både bil och tant för att byta lampan. När han kom tillbaka konstaterade Christina lite spjuveraktigt att han visst inte hade lyckats bli av med tanten. Då log mannen på ett stillsamt norrlandsmaner och sa lakoniskt att; Nä, jag försökte skrämma henne, men det lyckades inte, hon försvann inte. Norrlänningar har alltså humor (fast har man träffat Christinas och Brittmaries släktingar så vet man förstås det redan...)!

Cirka 10.15 gav vi oss ut på de vidsträckta väster- och norrbottensvägarna - vilka ytor och vilket landskap! Vägar som man söderut får köra 70-80 kilometer på, var hastigheten genomgående 110 på. Vi stannade till lite norr om Lövånger för att inhandla tunnbröd i storkartong, men fick till vår besvikelse reda på att just de halvcirkelformade tunnbröden som vi ville ha, var slut i storpack för tillfället. Istället köpte vi mjukt tunnbörd som vi sedan festade på vid Jävre rastplats. Mums! Där gick vi också in på turistbyrån - bara byggnaden som turistbyrån höll till i gjorde besöket värdefullt!

   

När vi hade kommit en bit på väg (mitt i Skellefteå) såg vi helt plötsligt en banderoll med texten: Sambafotboll - anmäl ditt lag! Sambafotboll?!! Hur gör man då? Dansar man fram på fotbollsplanen i sambatakt? Da-da-da-da-da-da spark? Det kanske finns någon av er som läser vår blogg som har spelat sambafotboll rent av? Skriv gärna hur det går till i så fall! Finns det landskamper? Sambafotbollslandslag? Finns det måhända foxstrot-varianter?

Söder om Piteå upptäckte vi också ett annat fenomen. De hade fortfarande snöstakarna kvar vid vägen (se bild nedan) och vi fick oss ett gott skratt - det där med att tjälen precis hade gått ur var nog inte så fel i alla fall. Vi funderade också om vi skulle stanna till vid paltzerian - släng er i väggen alla pizzerior - men eftersom vi hade lövångersbrödet så valde vi det som lunch i stället, även om vi båda älskar palt!

  

Efter många timmar och många mil, var vi äntligen framme i Haparanda. Först gick vi en sväng in på ett ittala-outlet (där Christina sin vana trogen spenderade mycket pengar, medan Brittmarie representerade "spara" och bara köpte en mugg). Sedan var det äntligen dags...det vi hade väntat på - Ikea i Haparanda. Vi kan väl säga att det inte var en wow-upplevelse, men det var ett ok varuhus. Vi noterade dock att den svenska språkmelodin sällan hördes utan det var mer finsk-ugriska tendenser och finskan klingade till höger och vänster. Vi förstod i alla fall inte så mycket (vilket fick dem att tänka på ryskan som i Uppsala hade försökt kommunicera med en mycket oförstående Christina...tror de verkligen att svenskar kan ryska?). På Ikea i Haparanda såg vi också den största kundvagnsparkeringen vi någonsin sett, utanför resturangen - ser ni vad fint de har parkerat! Inga böter här inte...

   

Vi begav oss sedan utomlands - är man i Haparanda måste man ju bara åka över till Finland. Vi knatade in en sväng på turistbyrån i Tornio (där de pratade utmärkt svenska) där Brittmarie inhandlade en souvenir. Ute på gatan noterade vi dock en orättvis skillnad - på den svenska sidan stod allt på svenska OCH finska men så icke på den finska sidan - tror ni det finns någon diskrimineringslag för det? Är inte svenskan fortfarande ett officiellt språk i Finland eller är det borttaget? Hm! Tål kanske att undersökas.



När vi var i Finland ringde Brittmaries bror Bror och undrade om vi hade kört vilse i de norrbottniska skogarna, så vi skyndade oss att, med Katarinas hjälp, köra mot Boden. Väl där blev vi undfägnade med god mat och sedan fick vi kaffe, gott doppa och Baileys i deras husvagn vid den vackra älven där laxen hoppade. Berit och Bror hade snällt nog upplåtit sin lägenhet till Wallinskorna och kamperade istället i husvagnen.

            

Nu är det dock dags för sängen. I morgon fortsätter hemresan och vi försvinner djupt in i den lappländska vildmarken. Det kan hända att vi inte får möjlighet att rapportera förrän på fredagskvällen - hör ni inte något från oss då, ring fjällräddningen är ni snälla!

Farväl!
Brittmarie och Christina