ikeasverigerunt

Morgonen började bra! Berit och Bror bjöd på en god frukost och vi fick välja var sin vacker tavla, som Bror hade målat. Vi vinkade farväl strax efter tio och drog ut i vildmarken. Vi styrde kosan mot Älvsbyn och stötte på... ett vägarbete!! Nu snackar vi inte vägarbete á la Västergötland utan kilometervis med grovkornig grusväg blandat med stora stenbumlingar. Christina sniglade sig fram bland grushögarna medan Brittmarie höll koll på vägkanten som ibland var oroväckande nära där de gled runt i det ishala gruset.

Dagen gick annars i naturens tecken. Vi korsade en mängde älvar, bland annat Pite, Lule, Skellefte och Ume älv och inte att förglömma den vackra och forsande Vindelälven. Vi såg också skog, skog, skog, små tjärnar, skog, imponerande berg, skog, skog och skog. Strax efter halv tolv så äntrade vi Lappland och möttes av ösregn - i ungefär fem minuter. När solen återigen var framme några minuter senare, så undrade vi varför alla bilar (alla två) bromsade in framför oss och till vår stora lycka fick vi se vår första ren. Kamerorna slets snabbt fram och renen blev förevigad både en och två gånger. En liten stund senare fick vi se ytterligare en ren och sedan en tredje. Vi var lyckliga som små barn, för det är ont om renar i Västergötland och det närmaste vi har kommit renar tidigare har varit på Borås Djurpark!

Vi guppade fram på de vidsträckta vägarna där en raksträcka kunde vara flera kilometer lång och där hastigheten låg mellan 100-110 km/h (utan några vägrenar - jo, vi såg ju förstås de levande...). Vi stannade flera gånger under vår resa för att föreviga ett extra vackert berg, eller en glittrande sjö.

   

   

Vid ett särskilt vackert ställe kastade sig Christina ut i naturen, men kastade sig lika fort tillbaka eftersom hon hade råkat ställa sig mitt i en myrstig och nu var invaderad av skogsmyror. Brittmarie tittade med stort intresse på medan Christina utförde sin myrdans och sedan i kallt blod mördade myggan som förföljt henne in i bilen.

Vi kom också på varför norrlänningarna kan upplevas som lite inbundna för hur skulle ni reagera om ni bodde i byn "Deppis" eller i "Gråtträsk"? Men vi insåg också att de är praktiska personer, det räcker ju med att ändra början av ortnamnen och "träsk" var en mycket populär slutändelse, för vad sägs om"Ytterträsk", "Mellanträsk", "Storträsk", "Lillträsk", "Gubbträsk", "Renträsk", "Vändträsk" och ett av våra favoritnamn; "Julträsk" - för julen kan ju verkligen vara just det (eller hur Irma?) ... Andra ortnamn som föll oss på läppen från vår resa UPP mot Boden var "Innan", "Yttre" och "Lillpite". 

Dagen gick också i mosbrickans tecken. Vår första mosbricka inmundigades i Arvidsjaur och den sista klämdes i Brunflo. Vi turades om att köra och Brittmarie underhöll Christina medan hon körde genom att peka ut diverse vackra naturinslag och Christina underhöll Brittmarie med... snarkningar. Det finns vissa som hävdar att Christina kan somna med benen på väg upp i sängen...

Vi åkte igenom både Vilhelmina och Dorotea och den senare byn verkade inte vara mycket att hänga upp i julgranen, men Vilhelmina verkade vara en mycket vacker liten stad och hade en magnifik utsikt - dit återvänder vi gärna för att utforska den ännu mer.

Kvällningen närmade sig snabbt och eftersom inget boende var bokat och ju senare det blev, desto purknare blev Christina, för hon vill gärna ha sitt logi förbokat. Till slut räddades de dock av en älg! The Big Moose som hotellet heter, med en ståtlig träälg stående på taket, hade tack och lov två enkelrum kvar. Så nu sitter vi här - på "den stora älgen" och i morgon är det dags att åka till Mora (Christina vill absolut köpa en äkta dalahäst) och sedan IKEA i Karlstad. Nu ska vi prova sängarna.

See Ya!

Brittmarie och Christina