Björkarnas stad...
Släktingarna blev skrämda (Hjördis sa inget på säkert en halv minut) när vi överraskade henne och hennes man Olle, maten smakade utmärkt (Turid lagar otroligt god mat) och shoppingen i Umeå blev dyr...för Christina. Brittmarie som var den främsta shopping-ivraren spenderade inte en krona knappt!
Vi började alltså dagen med att hälsa på släktningarna Hjördis och Olle och där tillbringade vi några trevliga timmar med att prata om gamla tider, bärplockning och diverse rese-erfarenheter. Därefter drog vi ner på stan' där Christina hittade många trevliga saker att inhandla. Vi hittade också en Surfzon (så vi kunde göra gårdagens inlägg) och äntligen kom Karl-Oskar till nytta (Christina har gruffat lite över att han får breda ut sig i hela baksätet).
Vi åkte sedan tillbaka till lägenheten i Mariehem, där vi hämtade upp kusin Mats innan vi drog ut till Stöcksjö och Turids fantstiska stuga. Christina hade preparerat sig med myggmedel, men vi satt inomhus tack och lov, så det blev inte någon chans att testa dugligheten av sprayen. 
Efter att ha fått färdkost (fantastiskt gott tunnbröd från Lövånger) så lämnade vi av Mats innan vi åkte vidare ut till Backens kyrkogård där Brittmarie ville sätta blommor på sin bror Eriks grav. Nejlikor inhandlades och Brittmarie släpptes av vid den övre delen av kyrkogården och Christina åkte ner och parkerade och började sedan sin klättring uppåt (Kyrkogården heter ju Backen av ett skäl) med nejlikorna i hand. När hon hade kommit ungefär halvvägs ringde Brittmarie på mobilen och ville att Christina skulle ta med sig en plastvas med lite vatten i, så några minuter senare fortsatte klättringen nu med en vas med vatten i ena handen och nejlikorna i andra....och en myggsvärm runt huvudet! Tydligen hade inte myggorna läst testresultatet i Göteborgs-Posten att myggmedlet Christina hade på sig var ett av de mest effektiva som fanns eller så struntade de bara i det när det fanns smaskigt Västgötablod i närheten. Dessutom var Brittmarie helt försvunnen. Efter några samtal på mobilen, jämförande av omgivningen och diverse rop fick Christina till slut syn på Brittmarie genom en häck. Häcken forserades, både av vas, nejlikor, Christina och mygg och frustande som en ilsken tjur klampade Christina äntligen fram till sin "ömma" moder. På vägen tillbaka från Backen såg vi också en vägskylt som väckte kära minnen till liv...
Efter denna pärs var det dags att dra sig tillbaka för kvällen. I morgon väntar Haparanda!
Tjilivippen!
Brittmarie och Christina
