Borta bra men hemma bäst…
Hemma! Till slut! Det är både skönt, samtidigt som vi kommer sakna hotellfrukostar (Brittmaries gubbe serverar väl inte något sådant även om han brukar sätta på kaffet) och vackra vyer.
Det finns några som vi vill tacka! Först och främst Katarina, som vi inte skulle ha klarat oss utan - vi hade nog varit vilse någonstans i Stockholms innerstad annars...Vi vill också tacka er som har läst vår blogg och kommit med diverse kommentarer. Dessutom vill vi tacka våra snälla släktingar i norr som har bjudit oss mat och husrum.
Avslutningsvis lite statistik och fakta om vår resa:
- Vi har varit borta i elva dagar och 10 nätter.
- Vi har bott på hotell i 7 nätter.
- Vi har bott hos snälla släktingar i 3 nätter (tack för det!).
- Vi har åkt 455 mil.
- Vi har tankat för lite under 4000 kronor (bensinen är verkligen dyr!).
- Vi har varit i alla landskap utom Dalsland.
- Vi har besökt 17 Ikea-varhus.
- Vårt favoritvaruhus var det i Kungens Kurva i Stockholm.
- Det varuhus vi tyckte sämst om var det i Helsingborg.
- På Ikea har vi köpt: vinglas, likörglas, cocktailglas, long-drinkglas, servetter, handdukar, sängkläder, iskubsgrejer, skärbrädor, kuddfodral, vaser, en tallrik, förvaringslådor, ramar, skål och salladsbestick, och kramdjur (Gläfsen?).
- I övrigt har vi köpt: kläder, smycken, dalahästar, kylskåpsmagneter, nyckering (i Finland), vykort, Ittala-grejer, och tunnbröd.
- Vi har spenderat...tja, vi tänker faktiskt inte berätta hur mycket vi har spenderat!
En sak som vi har sett är att Ikea-varuhusen INTE är likadana - långt ifrån. Det är variation i hur byggnaden ser ut, (samma färger dock - utom i Helsingborg som än så länge tronade med rött och vitt), utbudet (beroende på storlek) och hur det är skyltat.
Vi har haft mycket trevligt på vår resa och sett många trevliga saker i vårt fantastiska land! Vissa ställen kommer vi nog att återvända till för de har gett mersmak! Det var dock tur att vår resa tog slut nu, för vi hade inte fått in fler saker i vår bil - fast det är klart, vi kunde ju hyrt en kärra...
Nu sitter vi här i köket på Nyboholm i Ulricehamn och väntar på att kaffet ska bli färdigt, medan katterna svassar runt oss. Resan är slut! Ja, inte riktigt för Christina, för hon har cirka 8 mil till Skövde innan hon får sätta sig riktigt till ro. Vad ska vi göra nästa år tro? Slå hastighetsrekord på IKEA runt? Eller varför inte chocka omgivningen och stanna hemma för en gångs skull! Vem vet - det kanske dyker upp en blogg nästa sommar där vi berättar hur vi hänger tvätt och ligger i hängmattan!
Over and out!
Brittmarie och Christina
PS. Christina har 8 myggbett på fötterna (där var ingen myggspray) - Brittmarie har inte några myggbett!
Den långa vägen hem…
När vi hade lämnat vårt hotell "Gustaf Fröding" tog vi en tur ner till centrum. Tyvärr är inte Karlstadsborna så morgonpigga för det var helt stendött denna lördagsmorgon och endast några små kiosker var öppna. Vi tog därför lite kort (vad konstigt...) och tog E18 mot Örebro. Vår trofasta vägvisare fick dock fnatt först (hon tyckte väl att vi borde stanna i Karlstad) och lurade in oss i några märkliga kvarter, så för en gångs skull så struntade vi faktiskt i hennes råd. 
Väl framme i Örebro, brydde vi oss inte om några sevärdheter och vi styrde målmedvetet kosan (med hjälp av en tillfrisknad Katarina) mot Ikea. Ikea i Örebro var ett ganska litet varuhus och hade ett begränsat utbud (som de små Ikea-varuhusen naturligtvis måste ha). Varuhuset öppnades 1992 och byggdes i ett plan. Det var inte något varuhus som fastnade i minnet. 
Efter Örebro åkte vi väg 50 ner mot Askersund, Motala och vis stannade en stund vid stora Hammarsundet - en mycket trevlig rastplats i Vägverkets regi. Vi undrade dock vem som hade fångat jättefisken, vars "skelett" hängde på bergväggen...var det den gamle måhända? Men var hade då havet tagit vägen...
Vi gjorde också ett stopp i Vadstena för att äta lunch på Klosterhotellet. Örtagådssallad med färska, handpillade räkor - mums! Vi skrattade gott när vi upptäckte att några tagetesliknande blommor fanns i salladen. Brittmarie satt frenetiskt idisslade med en av blommorna utstickande ur mungipan - men goda och kryddiga var de! Vi tittade runt lite i Vadstena, bland annat på Klosterkyrkan och slottet. Christina, som har bott på klosterhotellet tidigare, tyckte att här skulle det vara trevligt att bo över ett tag, medan Brittmarie framförde att hon kunde flytta dit permanent...
Vi körde vidare, i det som vi uppfattade som våra hemtrakter. Vi funderade på att åka ner till Ellen Keys hus, men insåg att det nog inte var öppet så här sent en lördagseftermiddag. Istället bestämde vi oss för att åka till ett av våra favoritställen, Gränna! Karamellkokerierna lockade så vi svängde ner på en av Sveriges vackraste vägar som går utmed Vätterna mot Gränna. Väl där frossade vi ur provsmakningsskålarna och fyllde var sin kasse med godsaker. Vi åkte sedan upp på E4:an, den väg som någon har kallat för Sveriges vackraste motorväg - och det är det verkligen!
Efter en stund tronade Ikea i Jönköping upp sig framför oss. Vant svängde vi in och parkerade - det var som att komma hem! Äntligen ett varuhus som vi hittade i och kände till. Man ska ju vara snäll mot den man älskar, men vi upptäckte, nu när våra kritiska ögon hade tittat på 16 andra Ikea-varuhus, att utbudet faktiskt inte var så heltäckande som vi hade trott (det man inte vet saknar man inte). Vi kan dock inte vara så hårda mot Ikea i Jönköping. Vi trivs där. Vi tog ledigt från jobbet och var med när de hade nypremiär (efter ombyggnad) 2004 - vi var nummer 49 och 50 i kön (vi har de numrerade julgranskulorna kvar som minne) och vi har besökt varuhuset till och ifrån sedan deras start 1989. 
Vi var dock med om en "traumatisk" händelse i varuhuset - Christina höll på att förlora tanten! Brittmarie gick helt lugnt i varuhuset med sin kundvagn och stannade till för att släppa fram en kvinna. Hon gick dock inte förbi utan grep tag i vagnen och började dra. Brittmarie spjärnade emot varpå kvinnan helt lugnt sade: Kom nu Karl. "Näe" pep Brittmarie fram varpå kidnapparen upptäckte sitt misstag och skrattande gick för att berätta för sin man och sina två barn. Muntra skratt följde den lilla familjen där de fortsatte fram i varuhuset, nu med rätt vagn och rätt Karl!
Efter denna händelse betalade vi i snabbkassan och knôkade in de nyinköpta sakerna i bilen! Någon mil från hemmet i Ulricehamn beställde vi kaffe per telefon och när vi passerade huset, var det en "galning" (= Brittmarie) som ihärdigt tutade på R40. "Ja, ja, jag hör er!" berättade maken/fadern senare att han hade sagt högt för sig själv, för han hade direkt förstått att det var vi.
Imorgon ska Christina: Sova länge, fylla det tomma det tomma kylskåpet, tvätta och börja göra punschglass.
I morgon ska Brittmarie: Tvätta, tvätta, tvätta och städa.
I morgon ska vi också sammanfatta våra intryck på bloggen - glöm inte att läsa det! : )
Vi hörs!
Brittmarie och Christina
Mellan sjöar och berg...
TIdigare hade Christina blivit helt exalterad över Björnån som ligger i vackra Orsa Finnmark. Hon trotsade faran och klättrade ut på stenarna i ån till Brittmaries förskräckelse. Brittmarie var väldigt glad att hon hade reservnycklarna till bilen i det läget.
Brittmarie blev inte exalterad över något så löjligt som små vattendrag (- även om hon tyckte att det var roligt att vi korsade den småländska Emån även i Dalarna). Något som fick Brittmare att förtjust ropa till var när hon fick syn på mängder av vitmossa i skogarna runt Sveg. Vi svängde snabbt in på en liten skogsväg och kastade oss ut i (en myrlös) skog och tog kort på mossan. Det såg nästan ut som om det hade snöat.
Vid elvatiden drack vi lite kaffe på ICA i Sveg, där det också lyckligtvis fanns en surfzon. Sveg-pensionärerna stirrade på oss, som om vi när som helst skulle slita upp en köttyxa och ge oss på dem - vi måste ha sett väldigt märkliga ut, på ICA:s fik, ivrigt lutade över en dator medan vi fikade. I Sveg såg vi också den berömda jättebjörnen - som faktiskt, med lite fantasi, kunde likna en elefant (och fantasi har vi mycket av!).
Vägen mot Mora var också svindlande vacker. Vi korsade bland annat inlandsbanan, och upptäckte att det fanns mogna lingon!
Innan vi åkte in till Mora åkte vi, på tips från Bror, till Nusnäs, där de tillverkar dalahästar. Nils Olssons hemslöjd var vårt mål och det var väl värt besöket. Man kunde se tillverkningen från träkloss till färdigmålad produkt. Damen som målade hästarna berättade att hon hade arbetat där i 35 år och hon beräknade att hon hade hunnit med att måla drygt en miljon pållar och vid det här laget var det som vilket jobb som helst. Vi var väldigt imponerade av hennes yrkesskicklighet! Man kunde också måla eller tälja sin egen häst men det överlät vi till mer konstnärliga personer! I butiken fanns det dock många roliga saker att köpa (lite dyrt - men smakar det så...). Wallinskorna kom ut med, totalt tre dalahästar. Vi kom också ut med bilder på en flitig besökare i butiken - nämligen grannens katt. Han försökte först gona in sig bland T-shirtarna med sina smutsiga tassar och regnblöt päls, men blev handfast nerlyft av en kund. Kissemissen styrde då resolut kosan mot de kuddklädda stolarna i fiket där han lade sig till rätta. Med eller utan katt - är ni i närheten åk dit - det är väl värt ett besök.
Vi åkte sedan in till centrala Mora. Där ville Christina fotograferas vid "målgången" - även om hon själv aldrig skulle försöka begå självmord genom att åka vasaloppet...eller ja, åka skidor över huvudtaget.
Till slut, efter många stopp för fotografering (Brittmarie ringde till och med hem till maken och beklagade sig över dottern, eftersom hon fick sitta och vänta i evigheter medan Christina lyckligt knäppte diverse bär och vattenstänk), så kom vi i alla fall fram till Karlstad! Regnmolnen hade tidigare hängt tunga över oss (och ibland släppt ut lite av sitt innehåll) men när vi närmade oss Karlstad så gled solen fram. Det stämmer verkligen att "solen alltid skiner i Karlstad". Vi började med att åka till Ikea, eftersom klockan var över sju. Ikea i Karlstad öppnades i augusti för två år sedan, alltså ett av de yngra Ikeorna. Men till skillnad från sin jämnåriga butik i Haparanda så hade de faktiskt snabbkassor, som alla andra. Karlstads Ikea, som är i ett plan, var helt ok men stack inte ut nämnvärt.
Väl framme vid hotellet (Best Western Gustaf Frödig), rev hungern i våra magar. Vi hade varit så upptagna med att ta kort att vi hade glömt av att äta lunch. Vi checkade snabbt in och rusade sedan till resturangen på hotellet. Maten såg dekorativ och smaklig ut, men var verkligen inte värd priset. Kryddor är en väldigt bra uppfinning! Och Christina väste fram klagomål mellan tänderna, medan hon plockade ur det ena fiskbenet efter det andra ur munnen, medan Brittmarie kämpade på med en alltför slö kniv till sin Fläskfilé Oscar. Tackar vet vi Ikeas köttbullar!
Nu ska vi snart gå och lägga oss och drömma om frukosten - den kommer förhoppningvis inte att innehålla fiskben i alla fall! Imorgon tar vi de två sista varuhusen, i Örebro och Jönköping!
Natti, natti!
Brittmarie och Christina
