Borta bra men hemma bäst…
Hemma! Till slut! Det är både skönt, samtidigt som vi kommer sakna hotellfrukostar (Brittmaries gubbe serverar väl inte något sådant även om han brukar sätta på kaffet) och vackra vyer.
Det finns några som vi vill tacka! Först och främst Katarina, som vi inte skulle ha klarat oss utan - vi hade nog varit vilse någonstans i Stockholms innerstad annars...Vi vill också tacka er som har läst vår blogg och kommit med diverse kommentarer. Dessutom vill vi tacka våra snälla släktingar i norr som har bjudit oss mat och husrum.
Avslutningsvis lite statistik och fakta om vår resa:
- Vi har varit borta i elva dagar och 10 nätter.
- Vi har bott på hotell i 7 nätter.
- Vi har bott hos snälla släktingar i 3 nätter (tack för det!).
- Vi har åkt 455 mil.
- Vi har tankat för lite under 4000 kronor (bensinen är verkligen dyr!).
- Vi har varit i alla landskap utom Dalsland.
- Vi har besökt 17 Ikea-varhus.
- Vårt favoritvaruhus var det i Kungens Kurva i Stockholm.
- Det varuhus vi tyckte sämst om var det i Helsingborg.
- På Ikea har vi köpt: vinglas, likörglas, cocktailglas, long-drinkglas, servetter, handdukar, sängkläder, iskubsgrejer, skärbrädor, kuddfodral, vaser, en tallrik, förvaringslådor, ramar, skål och salladsbestick, och kramdjur (Gläfsen?).
- I övrigt har vi köpt: kläder, smycken, dalahästar, kylskåpsmagneter, nyckering (i Finland), vykort, Ittala-grejer, och tunnbröd.
- Vi har spenderat...tja, vi tänker faktiskt inte berätta hur mycket vi har spenderat!
En sak som vi har sett är att Ikea-varuhusen INTE är likadana - långt ifrån. Det är variation i hur byggnaden ser ut, (samma färger dock - utom i Helsingborg som än så länge tronade med rött och vitt), utbudet (beroende på storlek) och hur det är skyltat.
Vi har haft mycket trevligt på vår resa och sett många trevliga saker i vårt fantastiska land! Vissa ställen kommer vi nog att återvända till för de har gett mersmak! Det var dock tur att vår resa tog slut nu, för vi hade inte fått in fler saker i vår bil - fast det är klart, vi kunde ju hyrt en kärra...
Nu sitter vi här i köket på Nyboholm i Ulricehamn och väntar på att kaffet ska bli färdigt, medan katterna svassar runt oss. Resan är slut! Ja, inte riktigt för Christina, för hon har cirka 8 mil till Skövde innan hon får sätta sig riktigt till ro. Vad ska vi göra nästa år tro? Slå hastighetsrekord på IKEA runt? Eller varför inte chocka omgivningen och stanna hemma för en gångs skull! Vem vet - det kanske dyker upp en blogg nästa sommar där vi berättar hur vi hänger tvätt och ligger i hängmattan!
Over and out!
Brittmarie och Christina
PS. Christina har 8 myggbett på fötterna (där var ingen myggspray) - Brittmarie har inte några myggbett!
Den långa vägen hem…
När vi hade lämnat vårt hotell "Gustaf Fröding" tog vi en tur ner till centrum. Tyvärr är inte Karlstadsborna så morgonpigga för det var helt stendött denna lördagsmorgon och endast några små kiosker var öppna. Vi tog därför lite kort (vad konstigt...) och tog E18 mot Örebro. Vår trofasta vägvisare fick dock fnatt först (hon tyckte väl att vi borde stanna i Karlstad) och lurade in oss i några märkliga kvarter, så för en gångs skull så struntade vi faktiskt i hennes råd. 
Väl framme i Örebro, brydde vi oss inte om några sevärdheter och vi styrde målmedvetet kosan (med hjälp av en tillfrisknad Katarina) mot Ikea. Ikea i Örebro var ett ganska litet varuhus och hade ett begränsat utbud (som de små Ikea-varuhusen naturligtvis måste ha). Varuhuset öppnades 1992 och byggdes i ett plan. Det var inte något varuhus som fastnade i minnet. 
Efter Örebro åkte vi väg 50 ner mot Askersund, Motala och vis stannade en stund vid stora Hammarsundet - en mycket trevlig rastplats i Vägverkets regi. Vi undrade dock vem som hade fångat jättefisken, vars "skelett" hängde på bergväggen...var det den gamle måhända? Men var hade då havet tagit vägen...
Vi gjorde också ett stopp i Vadstena för att äta lunch på Klosterhotellet. Örtagådssallad med färska, handpillade räkor - mums! Vi skrattade gott när vi upptäckte att några tagetesliknande blommor fanns i salladen. Brittmarie satt frenetiskt idisslade med en av blommorna utstickande ur mungipan - men goda och kryddiga var de! Vi tittade runt lite i Vadstena, bland annat på Klosterkyrkan och slottet. Christina, som har bott på klosterhotellet tidigare, tyckte att här skulle det vara trevligt att bo över ett tag, medan Brittmarie framförde att hon kunde flytta dit permanent...
Vi körde vidare, i det som vi uppfattade som våra hemtrakter. Vi funderade på att åka ner till Ellen Keys hus, men insåg att det nog inte var öppet så här sent en lördagseftermiddag. Istället bestämde vi oss för att åka till ett av våra favoritställen, Gränna! Karamellkokerierna lockade så vi svängde ner på en av Sveriges vackraste vägar som går utmed Vätterna mot Gränna. Väl där frossade vi ur provsmakningsskålarna och fyllde var sin kasse med godsaker. Vi åkte sedan upp på E4:an, den väg som någon har kallat för Sveriges vackraste motorväg - och det är det verkligen!
Efter en stund tronade Ikea i Jönköping upp sig framför oss. Vant svängde vi in och parkerade - det var som att komma hem! Äntligen ett varuhus som vi hittade i och kände till. Man ska ju vara snäll mot den man älskar, men vi upptäckte, nu när våra kritiska ögon hade tittat på 16 andra Ikea-varuhus, att utbudet faktiskt inte var så heltäckande som vi hade trott (det man inte vet saknar man inte). Vi kan dock inte vara så hårda mot Ikea i Jönköping. Vi trivs där. Vi tog ledigt från jobbet och var med när de hade nypremiär (efter ombyggnad) 2004 - vi var nummer 49 och 50 i kön (vi har de numrerade julgranskulorna kvar som minne) och vi har besökt varuhuset till och ifrån sedan deras start 1989. 
Vi var dock med om en "traumatisk" händelse i varuhuset - Christina höll på att förlora tanten! Brittmarie gick helt lugnt i varuhuset med sin kundvagn och stannade till för att släppa fram en kvinna. Hon gick dock inte förbi utan grep tag i vagnen och började dra. Brittmarie spjärnade emot varpå kvinnan helt lugnt sade: Kom nu Karl. "Näe" pep Brittmarie fram varpå kidnapparen upptäckte sitt misstag och skrattande gick för att berätta för sin man och sina två barn. Muntra skratt följde den lilla familjen där de fortsatte fram i varuhuset, nu med rätt vagn och rätt Karl!
Efter denna händelse betalade vi i snabbkassan och knôkade in de nyinköpta sakerna i bilen! Någon mil från hemmet i Ulricehamn beställde vi kaffe per telefon och när vi passerade huset, var det en "galning" (= Brittmarie) som ihärdigt tutade på R40. "Ja, ja, jag hör er!" berättade maken/fadern senare att han hade sagt högt för sig själv, för han hade direkt förstått att det var vi.
Imorgon ska Christina: Sova länge, fylla det tomma det tomma kylskåpet, tvätta och börja göra punschglass.
I morgon ska Brittmarie: Tvätta, tvätta, tvätta och städa.
I morgon ska vi också sammanfatta våra intryck på bloggen - glöm inte att läsa det! : )
Vi hörs!
Brittmarie och Christina
Mellan sjöar och berg...
TIdigare hade Christina blivit helt exalterad över Björnån som ligger i vackra Orsa Finnmark. Hon trotsade faran och klättrade ut på stenarna i ån till Brittmaries förskräckelse. Brittmarie var väldigt glad att hon hade reservnycklarna till bilen i det läget.
Brittmarie blev inte exalterad över något så löjligt som små vattendrag (- även om hon tyckte att det var roligt att vi korsade den småländska Emån även i Dalarna). Något som fick Brittmare att förtjust ropa till var när hon fick syn på mängder av vitmossa i skogarna runt Sveg. Vi svängde snabbt in på en liten skogsväg och kastade oss ut i (en myrlös) skog och tog kort på mossan. Det såg nästan ut som om det hade snöat.
Vid elvatiden drack vi lite kaffe på ICA i Sveg, där det också lyckligtvis fanns en surfzon. Sveg-pensionärerna stirrade på oss, som om vi när som helst skulle slita upp en köttyxa och ge oss på dem - vi måste ha sett väldigt märkliga ut, på ICA:s fik, ivrigt lutade över en dator medan vi fikade. I Sveg såg vi också den berömda jättebjörnen - som faktiskt, med lite fantasi, kunde likna en elefant (och fantasi har vi mycket av!).
Vägen mot Mora var också svindlande vacker. Vi korsade bland annat inlandsbanan, och upptäckte att det fanns mogna lingon!
Innan vi åkte in till Mora åkte vi, på tips från Bror, till Nusnäs, där de tillverkar dalahästar. Nils Olssons hemslöjd var vårt mål och det var väl värt besöket. Man kunde se tillverkningen från träkloss till färdigmålad produkt. Damen som målade hästarna berättade att hon hade arbetat där i 35 år och hon beräknade att hon hade hunnit med att måla drygt en miljon pållar och vid det här laget var det som vilket jobb som helst. Vi var väldigt imponerade av hennes yrkesskicklighet! Man kunde också måla eller tälja sin egen häst men det överlät vi till mer konstnärliga personer! I butiken fanns det dock många roliga saker att köpa (lite dyrt - men smakar det så...). Wallinskorna kom ut med, totalt tre dalahästar. Vi kom också ut med bilder på en flitig besökare i butiken - nämligen grannens katt. Han försökte först gona in sig bland T-shirtarna med sina smutsiga tassar och regnblöt päls, men blev handfast nerlyft av en kund. Kissemissen styrde då resolut kosan mot de kuddklädda stolarna i fiket där han lade sig till rätta. Med eller utan katt - är ni i närheten åk dit - det är väl värt ett besök.
Vi åkte sedan in till centrala Mora. Där ville Christina fotograferas vid "målgången" - även om hon själv aldrig skulle försöka begå självmord genom att åka vasaloppet...eller ja, åka skidor över huvudtaget.
Till slut, efter många stopp för fotografering (Brittmarie ringde till och med hem till maken och beklagade sig över dottern, eftersom hon fick sitta och vänta i evigheter medan Christina lyckligt knäppte diverse bär och vattenstänk), så kom vi i alla fall fram till Karlstad! Regnmolnen hade tidigare hängt tunga över oss (och ibland släppt ut lite av sitt innehåll) men när vi närmade oss Karlstad så gled solen fram. Det stämmer verkligen att "solen alltid skiner i Karlstad". Vi började med att åka till Ikea, eftersom klockan var över sju. Ikea i Karlstad öppnades i augusti för två år sedan, alltså ett av de yngra Ikeorna. Men till skillnad från sin jämnåriga butik i Haparanda så hade de faktiskt snabbkassor, som alla andra. Karlstads Ikea, som är i ett plan, var helt ok men stack inte ut nämnvärt.
Väl framme vid hotellet (Best Western Gustaf Frödig), rev hungern i våra magar. Vi hade varit så upptagna med att ta kort att vi hade glömt av att äta lunch. Vi checkade snabbt in och rusade sedan till resturangen på hotellet. Maten såg dekorativ och smaklig ut, men var verkligen inte värd priset. Kryddor är en väldigt bra uppfinning! Och Christina väste fram klagomål mellan tänderna, medan hon plockade ur det ena fiskbenet efter det andra ur munnen, medan Brittmarie kämpade på med en alltför slö kniv till sin Fläskfilé Oscar. Tackar vet vi Ikeas köttbullar!
Nu ska vi snart gå och lägga oss och drömma om frukosten - den kommer förhoppningvis inte att innehålla fiskben i alla fall! Imorgon tar vi de två sista varuhusen, i Örebro och Jönköping!
Natti, natti!
Brittmarie och Christina
Skriet från vildmarken… eller var det tystnaden?
Morgonen började bra! Berit och Bror bjöd på en god frukost och vi fick välja var sin vacker tavla, som Bror hade målat. Vi vinkade farväl strax efter tio och drog ut i vildmarken. Vi styrde kosan mot Älvsbyn och stötte på... ett vägarbete!! Nu snackar vi inte vägarbete á la Västergötland utan kilometervis med grovkornig grusväg blandat med stora stenbumlingar. Christina sniglade sig fram bland grushögarna medan Brittmarie höll koll på vägkanten som ibland var oroväckande nära där de gled runt i det ishala gruset.
Dagen gick annars i naturens tecken. Vi korsade en mängde älvar, bland annat Pite, Lule, Skellefte och Ume älv och inte att förglömma den vackra och forsande Vindelälven. Vi såg också skog, skog, skog, små tjärnar, skog, imponerande berg, skog, skog och skog. Strax efter halv tolv så äntrade vi Lappland och möttes av ösregn - i ungefär fem minuter. När solen återigen var framme några minuter senare, så undrade vi varför alla bilar (alla två) bromsade in framför oss och till vår stora lycka fick vi se vår första ren. Kamerorna slets snabbt fram och renen blev förevigad både en och två gånger. En liten stund senare fick vi se ytterligare en ren och sedan en tredje. Vi var lyckliga som små barn, för det är ont om renar i Västergötland och det närmaste vi har kommit renar tidigare har varit på Borås Djurpark!
Vi guppade fram på de vidsträckta vägarna där en raksträcka kunde vara flera kilometer lång och där hastigheten låg mellan 100-110 km/h (utan några vägrenar - jo, vi såg ju förstås de levande...). Vi stannade flera gånger under vår resa för att föreviga ett extra vackert berg, eller en glittrande sjö. 
Vid ett särskilt vackert ställe kastade sig Christina ut i naturen, men kastade sig lika fort tillbaka eftersom hon hade råkat ställa sig mitt i en myrstig och nu var invaderad av skogsmyror. Brittmarie tittade med stort intresse på medan Christina utförde sin myrdans och sedan i kallt blod mördade myggan som förföljt henne in i bilen.
Vi kom också på varför norrlänningarna kan upplevas som lite inbundna för hur skulle ni reagera om ni bodde i byn "Deppis" eller i "Gråtträsk"? Men vi insåg också att de är praktiska personer, det räcker ju med att ändra början av ortnamnen och "träsk" var en mycket populär slutändelse, för vad sägs om"Ytterträsk", "Mellanträsk", "Storträsk", "Lillträsk", "Gubbträsk", "Renträsk", "Vändträsk" och ett av våra favoritnamn; "Julträsk" - för julen kan ju verkligen vara just det (eller hur Irma?) ... Andra ortnamn som föll oss på läppen från vår resa UPP mot Boden var "Innan", "Yttre" och "Lillpite".
Dagen gick också i mosbrickans tecken. Vår första mosbricka inmundigades i Arvidsjaur och den sista klämdes i Brunflo. Vi turades om att köra och Brittmarie underhöll Christina medan hon körde genom att peka ut diverse vackra naturinslag och Christina underhöll Brittmarie med... snarkningar. Det finns vissa som hävdar att Christina kan somna med benen på väg upp i sängen...
Vi åkte igenom både Vilhelmina och Dorotea och den senare byn verkade inte vara mycket att hänga upp i julgranen, men Vilhelmina verkade vara en mycket vacker liten stad och hade en magnifik utsikt - dit återvänder vi gärna för att utforska den ännu mer.
Kvällningen närmade sig snabbt och eftersom inget boende var bokat och ju senare det blev, desto purknare blev Christina, för hon vill gärna ha sitt logi förbokat. Till slut räddades de dock av en älg! The Big Moose som hotellet heter, med en ståtlig träälg stående på taket, hade tack och lov två enkelrum kvar. Så nu sitter vi här - på "den stora älgen" och i morgon är det dags att åka till Mora (Christina vill absolut köpa en äkta dalahäst) och sedan IKEA i Karlstad. Nu ska vi prova sängarna.
See Ya!
Brittmarie och Christina
Först så går det upp, sen går det ner...down south!
Cirka 10.15 gav vi oss ut på de vidsträckta väster- och norrbottensvägarna - vilka ytor och vilket landskap! Vägar som man söderut får köra 70-80 kilometer på, var hastigheten genomgående 110 på. Vi stannade till lite norr om Lövånger för att inhandla tunnbröd i storkartong, men fick till vår besvikelse reda på att just de halvcirkelformade tunnbröden som vi ville ha, var slut i storpack för tillfället. Istället köpte vi mjukt tunnbörd som vi sedan festade på vid Jävre rastplats. Mums! Där gick vi också in på turistbyrån - bara byggnaden som turistbyrån höll till i gjorde besöket värdefullt!
När vi hade kommit en bit på väg (mitt i Skellefteå) såg vi helt plötsligt en banderoll med texten: Sambafotboll - anmäl ditt lag! Sambafotboll?!! Hur gör man då? Dansar man fram på fotbollsplanen i sambatakt? Da-da-da-da-da-da spark? Det kanske finns någon av er som läser vår blogg som har spelat sambafotboll rent av? Skriv gärna hur det går till i så fall! Finns det landskamper? Sambafotbollslandslag? Finns det måhända foxstrot-varianter?
Söder om Piteå upptäckte vi också ett annat fenomen. De hade fortfarande snöstakarna kvar vid vägen (se bild nedan) och vi fick oss ett gott skratt - det där med att tjälen precis hade gått ur var nog inte så fel i alla fall. Vi funderade också om vi skulle stanna till vid paltzerian - släng er i väggen alla pizzerior - men eftersom vi hade lövångersbrödet så valde vi det som lunch i stället, även om vi båda älskar palt!
Efter många timmar och många mil, var vi äntligen framme i Haparanda. Först gick vi en sväng in på ett ittala-outlet (där Christina sin vana trogen spenderade mycket pengar, medan Brittmarie representerade "spara" och bara köpte en mugg). Sedan var det äntligen dags...det vi hade väntat på - Ikea i Haparanda. Vi kan väl säga att det inte var en wow-upplevelse, men det var ett ok varuhus. Vi noterade dock att den svenska språkmelodin sällan hördes utan det var mer finsk-ugriska tendenser och finskan klingade till höger och vänster. Vi förstod i alla fall inte så mycket (vilket fick dem att tänka på ryskan som i Uppsala hade försökt kommunicera med en mycket oförstående Christina...tror de verkligen att svenskar kan ryska?). På Ikea i Haparanda såg vi också den största kundvagnsparkeringen vi någonsin sett, utanför resturangen - ser ni vad fint de har parkerat! Inga böter här inte...
Vi begav oss sedan utomlands - är man i Haparanda måste man ju bara åka över till Finland. Vi knatade in en sväng på turistbyrån i Tornio (där de pratade utmärkt svenska) där Brittmarie inhandlade en souvenir. Ute på gatan noterade vi dock en orättvis skillnad - på den svenska sidan stod allt på svenska OCH finska men så icke på den finska sidan - tror ni det finns någon diskrimineringslag för det? Är inte svenskan fortfarande ett officiellt språk i Finland eller är det borttaget? Hm! Tål kanske att undersökas.
När vi var i Finland ringde Brittmaries bror Bror och undrade om vi hade kört vilse i de norrbottniska skogarna, så vi skyndade oss att, med Katarinas hjälp, köra mot Boden. Väl där blev vi undfägnade med god mat och sedan fick vi kaffe, gott doppa och Baileys i deras husvagn vid den vackra älven där laxen hoppade. Berit och Bror hade snällt nog upplåtit sin lägenhet till Wallinskorna och kamperade istället i husvagnen.
Nu är det dock dags för sängen. I morgon fortsätter hemresan och vi försvinner djupt in i den lappländska vildmarken. Det kan hända att vi inte får möjlighet att rapportera förrän på fredagskvällen - hör ni inte något från oss då, ring fjällräddningen är ni snälla!
Farväl!
Brittmarie och Christina
Björkarnas stad...
Släktingarna blev skrämda (Hjördis sa inget på säkert en halv minut) när vi överraskade henne och hennes man Olle, maten smakade utmärkt (Turid lagar otroligt god mat) och shoppingen i Umeå blev dyr...för Christina. Brittmarie som var den främsta shopping-ivraren spenderade inte en krona knappt!
Vi började alltså dagen med att hälsa på släktningarna Hjördis och Olle och där tillbringade vi några trevliga timmar med att prata om gamla tider, bärplockning och diverse rese-erfarenheter. Därefter drog vi ner på stan' där Christina hittade många trevliga saker att inhandla. Vi hittade också en Surfzon (så vi kunde göra gårdagens inlägg) och äntligen kom Karl-Oskar till nytta (Christina har gruffat lite över att han får breda ut sig i hela baksätet).
Vi åkte sedan tillbaka till lägenheten i Mariehem, där vi hämtade upp kusin Mats innan vi drog ut till Stöcksjö och Turids fantstiska stuga. Christina hade preparerat sig med myggmedel, men vi satt inomhus tack och lov, så det blev inte någon chans att testa dugligheten av sprayen. 
Efter att ha fått färdkost (fantastiskt gott tunnbröd från Lövånger) så lämnade vi av Mats innan vi åkte vidare ut till Backens kyrkogård där Brittmarie ville sätta blommor på sin bror Eriks grav. Nejlikor inhandlades och Brittmarie släpptes av vid den övre delen av kyrkogården och Christina åkte ner och parkerade och började sedan sin klättring uppåt (Kyrkogården heter ju Backen av ett skäl) med nejlikorna i hand. När hon hade kommit ungefär halvvägs ringde Brittmarie på mobilen och ville att Christina skulle ta med sig en plastvas med lite vatten i, så några minuter senare fortsatte klättringen nu med en vas med vatten i ena handen och nejlikorna i andra....och en myggsvärm runt huvudet! Tydligen hade inte myggorna läst testresultatet i Göteborgs-Posten att myggmedlet Christina hade på sig var ett av de mest effektiva som fanns eller så struntade de bara i det när det fanns smaskigt Västgötablod i närheten. Dessutom var Brittmarie helt försvunnen. Efter några samtal på mobilen, jämförande av omgivningen och diverse rop fick Christina till slut syn på Brittmarie genom en häck. Häcken forserades, både av vas, nejlikor, Christina och mygg och frustande som en ilsken tjur klampade Christina äntligen fram till sin "ömma" moder. På vägen tillbaka från Backen såg vi också en vägskylt som väckte kära minnen till liv...
Efter denna pärs var det dags att dra sig tillbaka för kvällen. I morgon väntar Haparanda!
Tjilivippen!
Brittmarie och Christina
Bland myggor och släkt!
Efter en god frukost i hotell Fyrislunds trevliga frukostrum var vi laddade för att köra de 58 milen upp till Umeå. Första stoppet gjorde vi sedan på Ikea i Gävle, som är ett av Sveriges minsta varuhus. Det var dock betydligt trevligare än det klaustrofobiska Helsingborg. Ännu har vi inte tröttnat att gå runt på Ikea, eftersom det ändå finns en viss skillnad i skyltning etc. Vi tuggade i oss en kladd/chokladkaka som var så mäktig att inte ens de matglada damerna Wallin klarade av att äta upp den. Efter att ha strosat runt lite i varuhuset och inhandlat de saker vi ville ha, så gick Christina in i det stora, närliggande köpcentrat och provianterade lite: myggmedel, savetter och Baileys. Vi måste ju underhålla ovanorna från England, men skulle bli ruinerade om vi fortsatte att köpa drinkar till höger och vänster.
Ytterligare en mängd mil senare kom vi fram till Sundsvall - vilket trafikkaos det var där! Köer både till höger och vänster och sundsvallsbor som hänsynslöst klämde sig in i de långa bilköerna. Ikea i Sundsvall, som enligt personalen är ett av de första som byggdes i Sverige, gav dock ett positivt intryck. Det var ljust och trevligt, men kändes lite mindre än vårt standardhak i Jönköping. Utbudet var inte det största, men det var ett helt okej varuhus.
Vi susade sedan snabbt vidare mot vårt nattläger i Umeå. Vi stannade till och tog en fika vid höga kusten-bron och ringde diverse släktingar. Brittmarie ringde först och pratade med sin bror Edor, som bor i Kramfors och sedan till sin bror Bengt och hans trevliga sambo/särbo Turid som snällt ställde upp med sängar. Medan vi fick kvällsfika ringde ytterligare en bror vid namn Bror, som bor i Boden och han och hans sambo Berit erbjöd också vänligt nog sängplatser - det är tur att man har snälla och trevliga släktingar!
Vi avslutade kvällen med att gå ut och äta kvällsmat på restaurang Rex i centrala Umeå, där vi smaskade i oss abbore och färskpotatis (den har ju börjat komma här uppe i norrland nu....tjälen har väl äntligen gått ur marken...).
På onsdag beger vi oss mot Boden och Haparanda. Idag ska vi shoppa i Umeå, skrämma slag på Brittmaries syster (och Christinas moster) Hjördis och hennes man Olle (- de vet inte om att vi befinner oss i Umeå) och åka ut till Stöcksjö, tillsammans med kusin Mats, där Turid och Bengt ska bjuda på middag - trevligt, trevligt! Christina har redan packat ner myggsprejen i handväskan!
Jo!
Brittmarie och Christina
När lantisarna kom till storstan'
Katarina, vår fantastiska GPS-kvinna (som vi verkligen inte hade klarat oss utan idag - speciellt inte Christina som hatar att köra i och runt Stockholm sedan tidigare "trafiktrauman" i detta område) förde oss snällt till IKEA i Västerås, där vi traskade runt en kort stund och inhandlade våra vitvinsglas/likörglas/coctailglas. IKEA i Västerås var en liten, men trevlig butik. Framför allt imponerades Christina av hur trevlig personalen var!
Efter Västerås var det dags för IKEA vid Kungens kurva, världens största IKEA-varuhus. Vilken upplevelse! Allt kändes så nära när man gick runt, runt. Det är bara att börja på översta våningen och snurra sig ner. Vi stannade riktigt länge och njöt av detta härliga varushus. Det fanns så många olika möbler (som vi inte hade sett i Jönköping) och Christina hittade massor av saker som hon ville köpa till sin lägenhet. Hatten av för detta IKEA!
Vi åkte sedan vidare till nästa IKEA i Stockholm, det som ligger i Barkarby. Nu höll de visserligen på att renovera, och dessutom hade vi precis njutit av Kungens kurva, men nog var det litet, rörigt och inte alls så imponerande. Vi förstår inte hur någon kan välja att åka till detta varhus när de har världens största i närheten. Vi tillbringade inte nämnvärt med tid där och den mesta energin gick åt till att hitta genvägarna. Men det blir säkert bättre efter ombyggnationen...får vi hoppas.
När vi kom ut såg vi att vi hade gott om tid och åkte så i maklig takt till Uppsala. IKEA i Uppsala är, enligt Christinas goda vän Irma, helt nybyggt. De har tydligen rivit det gamla! Irma hade varit och rekat för någon vecka sedan och informerat att det fanns ett parkeringshus under varuhuset. Vi parkerade vår lilla pärla i parkeringshuset och tog rulltrappan upp till varhuset. IKEA i Uppsala är det näst största varhuset i Sverige...och det gav ett mycket trevligt första intryck. Det var ljust och rymligt och det var även resturangen. Men förtäringen! Köttbullsmackan, som Brittmarie köpte, hade visserligen grovt bröd, men enbart 2½ köttbulle, en liten sked rödbetssallad, en gurkskiva och ett litet salladsblad. Futtigt! Christina fick leta efter räkorna bland äggen på sin smörgås - kanske hade räkorna tröttnat på fastlandet och tagit sig ut till havs igen. Det var nästan så man var tvungen att använda förstoringsglas.
Efter den spartanska måltiden inhandlade Christina sitt traditionella vinglas, medan Brittmarie blev helt "Crazy" och köpte en plyschhund. Hon menade att Kvacken kunde behöva lite sällskap i sin papperspåse. Vovsingen är inte döpt än, men vi mottar tacksamt förslag! Jag hoppas också att ni är ordentligt imponerade av vårt värv denna dag - fyra IKEA på en dag!
Vi packade i alla fall in alla djuren i bilen och körde de hundratals meter som det var till hotellet. När vi bokade på Bookings.com, så hade vi fastnat för frasen "detta nya hotell", så när vi stod framför entrén till ett ganska bedagat hus blev vi minst sagt besvikna. Vi tröstade oss med att det åtminstone var billigt. Besvikelsen vändes dock till glädje när vi kom in i de nya, fräscha hotellrummen. Små men naggande goda. Dessutom upptäckte vi till vår stora förtjusning att vi hade utsikt mot IKEA-varhuset från våra rum - det kan man verkligen kalla "a room with a view"! Men ärligt talat, vill ni ha ett prisvärt boende i utkanten av Uppsala - välj hotell Fyrislund!
I morgon drar vi norrut! Vi rastar på IKEA i Gävle och Sundsvall innan vi drar upp till vårt nattläger i Umeå hos Brittmaries bror Bengt. Brittmarie har förnöjt börjat tänka på sina barndoms nejder kring Umeå och släkten där - Christina hur mycket myggmedel hon behöver ta på sig. I de norra delarna av Sverige kommer inte Christina att drömma om några bufféer mer - kanske för att hon själv förvandlas till en - med tusentals myggäster.
Surr, Surr
Brittmarie och Christina
PS. Brittmarie hälsar så gott till Maria Flodin och Maj-Britt, vår bokmässevän och ser fram mot kommentarer från er. : )
Lång dags färd mot natt...
Snabbt gasade vi oss ut på E22 men tyvärr satte skräcken för den nitiska Östgötska polisen stopp för vår snabba färd (samt alla kameror) så vi gled fram helt laglydigt (fast det gör vi ju förstås alltid...). Vi åkte och åkte och det verkade aldrig ta slut med granomgärdade landsortsvägar. Till slut kom vi fram till IKEA i Linköping med Katarinas hjälp. Linköping ligger bara 17 mil från Ulricehamn, där Brittmarie bor, men det har tagit oss ca 145 mil att komma dit den här gången - det är ju en liten oväg förstås. Brittmarie, som tidigare hade besökt detta IKEA ihop med en släkting, hade bara dystra minnen av Linköpings IKEA och förvarnade om ett trångt och mörkt varuhus - men vi fick oss en mycket positiv överraskning för vi möttes av ett ljust och trevligt varuhus. Vi knatade in i varuhuset och försökte lokalisera restaurangen. Det var inte lätt! Många genvägar senare hittade vi äntligen fram och inhandlade var sin räksmörgås. Efter att ha inmundigat vår lätta lunch, gick vi och inhandlade de obligatoriska glasen. När vi skulle slå in glasen såg vi att de hade rationaliserat bort silkespapperet och i stället hade tidningar liggande. Snålt tyckte Brittmarie, miljövänligt tyckte Christina.
När vi kom ut ur varuhuset insåg vi dock att vi inte skulle hinna in även i Västerås, eftersom IKEA fräckt nog stänger klockan 18.00 på helgerna, så vi bestämde oss för att köra ännu lugnare på vår väg till vårt boende på stadshotellet i Västerås. Vi stannade vid små grandungar här och var och vi kan meddela alla intresserade att blåbären är mogna norr om Katrineholm, men lingonen är fortfarande gröna. Vi såg också de stora lastbilarna som köpte upp bär (av stackars invandrade bärplockare).
Dessa glömdes dock snabbt bort när vi kom fram till vårt lyxiga hotell. Vi checkade in och njöt av utsikten över stora torget (det var annat än utsikten över rökrutan som Brittmarie hade föregående natt). Vi gled sedan ner till puben och tog en öl och fish'n'chips, samt avrundade det hela med en Baileys med is.
Nu ska vi snart gå och lägga oss i våra lyxiga sängar (har till och med "kuddbuffé" att välja mellan, så att man ska kunna sova så bra som möjligt) och drömma över vilka smaskigheter det här hotellet har att erbjuda på sin frukostbuffé. Vi måste hämta kraft, för i morgon har vi en hektiskt dag - vi ska försöka oss på att hinna med IKEA i Västerås, Stockholm x 2 och Uppsala, där vi även ska tillbringa natten. Vad gör man inte för att shoppa på IKEA...
Keep on shopping!
Brittmarie och Christina
Fem minuter Älmhult, fem minuter Karlshamn, fem minuter Kalmar...
Efter att vi hade "storhandlat" i Älmhult drog vi oss ner till kusten igen och gjorde ett besök i Karlshamn - en mysig stad men vilken stank! Christina blev överlycklig när hon hittade en båt som de hade döpt till glassbåten, Brittmarie blev lycklig när hon hittade en turistbyrå. Igår hittade hon till exempel Kvacken i Smygehuks turistbyrå.
Vi susade därefter snabbt ut på E22:an för att hinna med även Kalmars IKEA denna dag. 18.20 hade vår söta GPS Katarina lotsat oss fram till varuhuset. Vi rusade in och försökte roffa åt oss våra glas, det tog cirka 40 minuter och vi lyckades slinka genom dörrarna precis innan de låste för kvällen. Vi gled då vidare till "Calmar stadshotell" där vi ska tillbringa natten. Efter lite mat och öl är vi snart redo för sängen. Det är ansträngande att åka IKEA- runt!
Natti natti.
Brittmarie och Christina (och Kvacken)
Skåneland...
Det är bara att konstatera - har man ätit frukost på Hilton i London så föreslår inte Malin i Djuramåsas små frukostskåp så långt - men man får ju betänka att det också var en viss prisskillnad mellan de båda inrättningarna. Men vi sov i alla fall som små grisar i den lantliga idyllen där det enda som hördes var fårens bräkande. Vi tog en sovmorgon och packade sedan in alla våra väskor i bilen igen. 
Sedan styrde vi kosan tillbaka till Helsingborg och kikade in vid Sofiero. 
Efter att ha fått en glimt av flärden åkte vi till IKEA i Helsingborg. De "skröt" med att de var Sveriges minsta IKEA och i vårt tycke var inte det något direkt att skryta över. Det var trångt, bökigt och klaustrofobiskt - dessutom hade de inte Brittmaries coktailglas - skandal! Istället köpte hon ett påslakan! En ombyggnation (och utökning) var långt framskriden och vi hoppas verkligen att det blir en trevligare butik sedan. 
Ikea i Malmö däremot gav ett underbart intryck. Ljust, luftigt och med lite annorlunda planlösning i entrén med ett mysigt fik vid ingången. Christina hittade snabbt en hörna där hon trivdes...
Efter våra obligatoriska inköp tog vi vägen över Trelleborg (såg ut att vara en trevlig stad) och åkte till Sveriges Sydligaste udde - där vi författade ett vykort hem till herrarna på Nyboholm. 
Efter en titt på havet körde vi vidare till Ystad där vi desperat försökte få tag på något boende och till slut (efter tjurigt tjat från Christina) hamnade vi på Hotell Continental som lär vara Sveriges äldsta (som har byggts som hotell och som används som det fortfarande) - elegant men dyrt och det får nog erkännas att det känns lite lyxigare än svinstallarna - även om dessa hade sin charm också. Efter att vi hade installerat oss på rummen var vi redo för att gå ut på stan och äta likte kvällsmat. Vi hamnade på "Store Thor" (eftersom Christina hade positiva erfarnheter från detta "hak" från tidigare besök i Ystad) och vi måste säga att OM ni är i Ystad ät på "Store Thor" - det var fantastiskt gott. Vi åt lamm, med potatisgratäng, perfekt sallad och bernais respektive tzatziki (bernaisen var godare dock...) - mumma! Nu är vi mätta och belåtna så nu ska vi prova sängarna och drömma om stora frukostbufféer! Imorgon är det också dags för ett riktigt mecka - ursprungs-ikea i Älmhult!
Tjing!
Brittmarie och Christina
PS Kommentera gärna våra inlägg DS
Resan började i Göteborg...
Vi kastade oss in i varuhuset och införskaffade snabbt de första tallrikarna köttbullar!
Det var också här som Christina upptäckte hur liten världen är när hon stötte på två gamla kollegor från Falköping som var på väg hem från Danmark. Efter att vi var mätta och belåtna traskade vi ner till husgerådsavdeldningen och gjorde de planerade inköpen, för Christina: ett vitvinsglas och ett likörglas, för Brittmarie ett coctailglas. Intrycket av Bäckebol var lite bättre den här gången (sist skar nämligen motorn på bilen...och vi har samma bil den här gången...men med ny motor förstås...). Bäckebol var alltså ett helt ok Ikea-varuhus.
Sedan susade vi ut på E6:an och mot Kållered. Ett av de första varhusen som vi någonsin besökt, men vi kan konstatera att det har skett en del förändringar i interiören (och blivit mer likriktat med andra IKEA) sedan vi var där första gången.
Vi gjorde en snabb målsökande promenad genom varuhuset och hittade kvickt det vi sökte och gick nöjda och glada ut med ett styck vitvinsglas och ett coktailglas. Vi var dock inte lika glada när vi upptäckte att IKEA Kållered inte hade något silkespapper att slå in glasen i - fy på sig! Efter att försiktigt ha lagt in glasen i baksätet så började vår resa söderut. Vi fascinerades av alla spännande namn som vi upptäckte på vägen - undrar vem som kom på namnet "Fylleån" till exempel - är namnet för att alla fyllehundar raglade ner i ån på väg hem eller är det bara en väldigt välfylld å? Vi hickade i alla fall till lite när vi såg namnet.
Kvällens boende var hos Malin i Djuramåsa. Vi visste att det var ett omgjort svinstall som vi skulle bo i och efter att ha tillbringat någon timme i Helsingborg, så började vi sakta och försiktigt söka oss ut på landet. Vägarna blev smalare och smalare och gick från asfalt till grus och vi började undra om vi skulle stanna till vid första bästa bondgård och slita ut grisarna och slänga oss ner på en halmhög. Tänk - frukost i ett riktigt svintråg - då skulle man kunna grisa ordentligt...drömmar, drömmar tycker Christina som alltid lyckas få lika mycket mat på sig som i sig!
I alla fall, vi behövde inte göra några stackars grisar hemlösa utan hittade till slut skylten med vår destination och det visade sig vara en mycket charmerande ladugård, med högst charmerande rum - lite gammalt och slitet, men rent och trivsamt, med egen toalett och dusch och vackra trägolv. Vi trynade in tidigt inför nästa krävande resdag.
Äntligen på väg...
Brittmarie och Christina
Nedräkningen är igång...
Vi får väl se om vi kommer levande från England dock - vi ska hyra bil och Christina ska köra - huvvaligen! Det är i alla fall en automat! Så efter lite Bath, Stonehenge, Windsor och London så blir det Ulricehamn/Skövde, tvätt och IKEA! Sedan får vi ju inte glömma att ta med oss Karl-Oskar, mors lilla älskling...
Vi hörs om en vecka.
Cherio our jolly friends!
Brittmarie och Christina
Planering av vår ikea-sverige-runt-turné
Vad är nu detta undrar ni? Jag, Christina och min mor, Brittmarie, satt på vårt stam-IKEA i Jönköping i höstas och filosoferade djupa tankar, såsom: "Undrar om köttbullarna smakar lika på alla IKEA-varhus?" Klart de gör - men ändå...hur många varhus finns egentligen i Sverige. Snabbt fick vi tag i en katalog och räknade efter, 17 varuhus i 15 städer - hinner man åka runt till alla på 14 dagar? Ja, vi försöker!
Så onsdag den 22 juli då är det dags! Då kommer IKEA Bäckebol och Kållered i Göteborg att drabbas av vår granskning. Vi har satt upp några "grundregler":
1. Nej, vi tar inte upp beställningar!
2. Vi måste köpa en sak på varje varuhus (kvitto = bevis att vi har varit där)
3. Vi ska ta kort utanför varje varhus - helst med oss på bilden också!
Bilderna kommer vi att lägga ut på vår blogg. Vi kommer också att skriva ett litet omdöme om varje varhus. Självklart ska vi inte köra som galningar mellan de olika varhusen utan vi kommer även ta oss tid att stanna och lukta på blommorna! Bilder från sevärdheter runt IKEA kommer också att publiceras.
Vår resplan kommer att vara följande (baserat på IKEA-varuhusen):
1. Bäckebol
2. Kållered
3. Helsingborg
4. Malmö
5. Älmhult
6. Kalmar
7. Linköping
8. Västerås
9. Stockholm Kungens kurva
10 Stockholm Järfälla
11. Uppsala
12. Gävle
13. Sundsvall
14. Haparanda (Tornio)
15. Karlstad
16. Örebro
17. Jönköping
Vi kommer oftast att besöka flera varhus varje dag! Vi kommer att meddela dagen innan vilka varhus som är aktuella följande dag.
Hoppas ni vill följa vår resa!
Brittmarie och Christina
